alkoholistfru

Ja det var längesedan jag var här. Jag har tänkt så många gånger att det är dags att skriva men det har liksom inte blivit av. Det har hänt så otroligt mycket, en del bra saker men även en hel del dåliga. Jag har inte gjort min hemläxa, det vill säga, jag har inte varit rädd om mig själv. Jag skulle kunna påstå att jag snarare gjort mig själv mer illa än tidigare. Inte så rolig läsning kanske, men ack så sann. Jag har dock vunnit en högvinst, jag har fått en gåva, ett förtroende som jag försöker förvalta väl. Det är en tuff uppgift, ibland känns det omöjligt men det ger ändå livet en helt annan mening. Det sätter dock inte mig själv, mina behov eller min tid i fokus. Men det ger en annan dimension i  livet och det är jag glad över.

 

Julen då, vad tänker jag om den? Jag försöker minnas jularna med mannen. Jag minns en magisk jul, självklart fanns det alkohol men den julen minns jag som magi. Jag minns dock julen vi fick ställa in. Jag hade insjuknat i ångest och var oförmögen att ta mig utanför dörren. Jag låg i sängen och försökte överleva och återfå kontrollen jag hade mist. Mannen drack, jag försökte överleva. Under våra år tillsammans firandes aldrig någon jul där han var nykter. 

 

Jag vet att det är många barn som är förväntansfulla inför julafton. Jag vet också att många av dessa barn kommer att bli besvikna. Jag vet att många vuxna just nu oroar sig för hur julen kommer att bli. Varje dag hålls ett vakande öga över om kassarna med alkohol kommer. Dessa barn och de vuxna kommer uppleva en jul där alkoholen har kontrollen och står i centrum, inte julefrid, gemenskap och ro som det bör vara.

 

Till alla er vill jag säga - det finns hjälp att få, men den bästa hjälpen är att stå inte ut - LÄMNA !