alkoholistfru

Sara Vargas låt går rakt in i mitt hjärta. Första gången jag hörde låten tappade jag nästan andan. Jag känner igen mig i det hon sjunger, känner igen mig så väl. Låten handlar om misshandel, och även om jag inte utsattes för fysisk misshandel gjorde mannens drickande honom till en elak person. Alla de tillfällen jag fått höra hur värdelös jag är har satt sina spår. Allt elakt han sa när han var full har tagit ifrån mig de minnen av när han var kärleksfull och snäll. Känslorna jag har kvar från förhållandet är att jag är otillräcklig för alla och att jag inte duger. Jag vet egentligen inte om det är hans ord han sa när han var full som är det värsta, utan känslan av att bli bortvald till förmån för alkohol varje gång, de känslor som det har skapat hos mig är hemska. Jag borde sprungit för livet mycket mycket tidigare. Jag borde ha ansett att livet var mer värt än det liv jag levde. Men jag stannade, i flera år stannade jag. När jag väl sprang var det försent...