Existensiella funderingar...
Den senaste tiden har jag haft många funderingar. Vad vill jag och vart är jag på väg? Jag har inte funnit några självklara svar. När det exempelvis gäller mitt arbete så trivs jag med mina uppgifter, jag har världens bästa kollegor men jag känner att arbetsplatsen aldrig kommer få mig frisk. Det finns strukturer och förhållningssätt som gjort fler än mig sjuka och jag har svårt att se mig själv komma tillbaka i full kapacitet på jobbet. Det börjar bli dags för medarbetarsamtal och tanken på detta får ångesten att greppa tag i mig ordentligt. Jag har bestämt mig för att försöka avstyra och säga nej till medarbetarsamtalet. Det skall inte kännas så, ett medarbetarsamtal skall inte få ångesten att stiga och det bekräftar bara min funderingar kring att försöka komma därifrån. Det känns som ett nödvändigt steg om jag skall bli frisk någon gång.
Den andra frågan blir då om jag är beredd att flytta för att byta jobb. Jag vet faktiskt inte. Jag vet inte hur mycket förändring jag klarar av eller vill ha. Jag vet bara att vissa saker behöver förändras för att jag skall komma vidare. Jag vet dock att fly är inte den rätta metoden och men jag vet inte om jag tänker fly eller om jag tänker att jag kan utvecklas och få nya utmaningar. Jag vet inte vad jag behöver, jag vet bara att jag behöver något. En ny start där ingen känner till mig och där jag kan bygga från grunden är å ena sidan lockande då jag inte vill ha människor för nära inpå mig, å andra sidan är det tillit till andra en av sakerna jag behöver arbeta med. Jag vet faktiskt inte vad jag vill. Jag har brutit upp från ett destruktivt långvarigt förhållande, men allt har inte blivit bra bara för det...
