alkoholistfru

Du var den som skulle beskydda mig. Du var den som skulle skapa trygghet och ge mig visdom.
Du var den som skulle lära mig tillit. Du var även den som skulle ge mig villkorslös kärlek och få mig att förstå mitt värde. Du skulle hjälpa mig när det var svårt och du skulle prata med mig om det jag upplevde.
Du skulle ge mig en grund att stå på och du skulle få mig att inse att allt är möjligt. Du skulle följa mig på min resa och du skulle göra det med en varsam hand och med ett engagemang. Du skulle se förbi dina egna behov och alltid se till mitt bästa. I stället la du en grund till den otrygghet jag känner och din ångest har även blivit min ångest. Jag får kämpa med mina spöken, och du får kämpa med dina. Jag kan inte hjälpa dig, och du förmår inte att hjälpa mig. Jag har några viktiga personer runt mig men du är helt ensam. Men du har valt det själv, jag hade hellre valt att ha fler. Men du bidrog till att jag inte kan lita på andra, trots att jag vill känna tillit. Jag vill inte bli som dig, jag vill bli något helt annat.....