Telefonsamtal mitt i natten..
Mannen har druckit i flera dagar. I natt ringde han. Han var full orkade inte mer och undrade vad han kunde göra. Han ville inte tillbaka till avgiftningen där han tidigare varit. Undrade om det fanns andra alternativ. Jag svarade att jag inte vet... Mannen undrade om han var tvungen att spela hög musik eller ta till våld för att någon skulle ta honom så han fick komma bort. Han ville att jag skulle ta ett LVM (som om jag har de befogenheterna). Han konstaterade att hans enda alternativ annars var att fortsätta dricka.
Jag blev orolig, han verkade desperat. Det dåliga samvetet att jag inte hjälper honom slog till med full kraft. Min oro över vad han skulle ta sig för fick ångesten att stiga och tillslut ringde jag polisen. Trots att jag vet att de inte kan göra något kändes det skönt att få prata med någon. Mina tankar om att han skulle kunna skada sig själv eller någon annan kunde inte lämna mitt huvud. Jag tar på mig ansvaret, känner att jag aldrig skulle kunna förlåta mig själv om det hände något. Han ringde trots allt mig.
I natt har jag legat vaken, oroat mig, försökt att släppa ansvaret ifrån mig, försöker tänka att det är han som har ansvaret för sig själv. Det går inget vidare. Det går inte. Jag försöker släppa kontrollen över hans situation, försöker att inte finna nya lösningar åt honom. Men det är så förbannat svårt, jag klarar det inte. Tänk om det händer något, är jag trots allt inte till viss del ansvarig då?
Hej vännen!
Låt bli ditt dåliga samvete. Det är hans liv. Du måste ha rätten till ett eget liv. De är proffs på att ge andra dåligt samvete, för att andra skall grubbla och få ångest. Det är deras eget ansav att de dricker. Visst kan någon hålla dem under armarna och hjälpa till att de kan leva vidare, men när den personen släpper taget så har han inte lärt sig något, utan faller omedelbart igen. Det tjänar inget till för dig att ligga vaken och ha egen ångest över hans drikande. Det är han som väljer att dricka.
Låter jag hård? Ja, kanske, men tro mig jag har försökt, men inser att jag fick ett liv också och kan inte kasta bort det för en som inte vill. Önskar dig all kraft.
Tyvärr finns det mycket lite hjälp att få från omvärlden. Akutpsyk kan inte vägra ta emot, det vet jag.
