alkoholistfru

Att leva medberoende i ett förhållande är att ständigt oroa sig över att sin partner skall dricka. Minsta tecken gav mig oroskänslor. Med åren blev jag bättre på att tyda tecknen, jag kunde alltid förutspå ett återfall. Trots detta förträngde jag alltid den starka känslan av vad som var på gång. Besvikelsen över att jag hade rätt blandades med en förundran över att känslan alltid stämde. Mannen var annars en mästare på att gömma spritflaskor. Jag vet inte hur han uppfann alla gömställen men han la flaskor på alla möjliga och omöjliga ställen. Jag minns ett av tillfällena när han precis kommit hem från avgiftning. Han skulle ta sig en dusch. Innan han åkte in hade han lagt en flaska uppe på badrumsskåpet som han inte berättat om. Han fortsatte dricka när han kom hem..

När mannen skulle nyktra till hällde jag alltid ut all sprit. Jag fann flaskor i olika väskor, garderober, köksskåp, under soffan med mera. Under tiden han drack vågade jag aldrig hälla ut spriten. Jag ville så gärna men han var alltid som besatt och hans rädsla för att alkoholen skulle ta slut var stor. Jag kan inte minnas ett tillfälle där jag vågade hälla ut spriten, jag vet att jag många gånger var på väg men hans rädsla övergick i ilska och det fick mig alltid att inte våga.