alkoholistfru

Jag har inte längre någon kontakt med mannen. Jag har inte hört något från honom sedan en månad tillbaka ungefär. Jag vill ha det så, jag vill inte ha någon kontakt. Jag är glad över att han lämnar mig ifred. Jag känner ingen rädsla över att jag skulle ta tillbaka honom eller att jag skulle börja ta ansvar för honom igen. De sista månaderna har jag mer och mer insett hur illa jag gjorde mig själv i förhållandet med honom och vilka konsekvenser det fått för mig. Trots det vill jag inte ha någon kontakt med honom, minnena av alla svek är alldeles för starka och jag mår bättre av att kontakten är bruten.

Dock finns det en sak som sårat mig. Jag vet inte varför jag känner mig sårad och för den delen faktiskt arg. Jag har fått reda på att mannen pratar illa om mig. Jag vet inte riktigt vad han har sagt men jag vet att han har pratat illa om mig. Jag kan inte låta bli att tycka att det är orättvist. Han kan få känna sig sårad och arg på mig, det är okey, men att prata illa om mig efter allt han själv gjort känns inte rättvist.

Sedan jag lämnade honom har jag inte pratat illa om honom över huvudtaget. Jag vet att han är en snäll person och att det är hans beroende till alkoholen som gör han till den elaka och destruktiva person han var. I nykter tillstånd var han snäll, väldigt snäll. De i min närhet jag pratat med om hans beroende vet detta. Fokus i samtalen handlar mer om hur jag stod ut, och vad som gjorde att jag tillät mig själv att bli behandlad på det viset, jag har aldrig pratat om att han är en elak människa som gjorde det han gjorde mot mig för att han på något sätt medvetet ville göra mig illa. Jag bär på så många hemligheter om vad han har gjort och sagt till mig, inga trevliga hemligheter. Men jag har valt att på ett sätt fortsätta skydda honom då han utan alkohol när han är sig själv faktiskt är en väldigt fin människa.

Därför gör det ont, att få reda på att han valt att prata illa om mig. Det handlar inte om att jag vill att han skall känna tacksamhet över allt jag gjorde för honom, inte heller att han skall känna att han står i skuld till mig för att jag ställt upp. Dock önskar jag att han kan låta även mig vara mänsklig med fel och brister.