alkoholistfru

Ilskan är fortfarande påtaglig. Jag vet inte var jag skall göra av den. Jag vill rikta den mot dig, men just nu är ilskan alldeles för stark för att jag skall kunna förklara konkret vad jag tycker om det du gjort.
I alla år vi känt varandra, och det är många år nu, har jag stöttat dig. Du har stöttat mig och tillsammans hjälpte vi varandra. Otaliga är de tillfällen vi suttit uppe halva natten och pratat om allt möjligt. Jag litade på dig, jag litade inte fullt ut på dig, men du var den som trots allt visste mest. Du fanns där utan att döma, och när sanningen började komma fram blev du bestört. Du visste att han drack och var elak, men hur illa det egentligen var fick du reda på när jag lämnat. Ändå, trots denna vetskap väljer du honom. Du vänder ryggen åt mig och du berättar det inte ens. Jag vill inte längre ha dig i mitt liv, för du är inte längre min vän. Du gjorde det du själv fördömde att andra gjorde, och du svek någon som faktiskt brydde sig om dig. Jag lämnar tillbaka vår vänskap, faktum är att jag bränner upp den. Jag är arg nu, men jag kommer säkert bli ledsen. Men jag kommer inte vara ledsen för att jag blivit av med dig, jag kommer vara ledsen över att jag lärde känna dig. Du är bara ytterligare ett bevis på att man inte skall lita på någon.