Skall försöka svara...
För en tid sedan fick jag ett mail av en läsare som undrade vad det avgörande var att jag lämnade honom. Svaret skulle publiceras här på bloggen.
Jag skall försöka ge ett svar, men frågan är väldigt komplex och det finns flera bidragande orsaker.
I december 2009 blev jag sjuk. Jag fick panikångest som sedan blev generell ångestsyndrom och depression.
Detta förändrade mitt liv på många sätt.
Jag funderar mycket över vad som gjorde att jag blev sjuk, jag kan konstatera att livet med mannen var en bidragande orsak men det är inte hela sanningen. Under 2010 blev jag sämre, och detta märkte mannen så klart. Vi kunde inte prata med varandra, han tog på sig mycket skuld att jag blivit sjuk medan jag ville rädda honom från skulden av rädsla över att han skulle må dåligt vilket skulle leda till att han drack. Med andra ord kunde vi inte prata om hur jag mådde, vilket gjorde att jag blev väldigt ensam i min sjukdom. Jag pratade inte med någon utan jag bar det mesta för mig själv. Det tog lång tid innan jag började berätta för några få utvalda.
Mannen hade under denna period nyktra perioder, men tog återfall. Livet fortsatte vara väldigt oförutsägbart. I början av vintern 2010 var jag på väg att göra något riktigt dumt. Vi var på väg att försöka rädda vårt förhållande med en riktigt galen idé. I samma veva träffade jag en man som jag delade mycket intressen med, han var även en bra lyssnare och han blev ett viktigt stöd. Jag som hade svårt att prata om hur det var hade helt plötsligt berättat mina hemligheter för denna man. Han fick mig att förstå att jag faktiskt inte älskade mannen längre, och det var det som var det avgörande för mig. Visst finns det flera orsaker som spelar roll, men det avgörande var ändå när jag insåg att jag inte längre älskade honom. Vårt förhållande hade inte varit bra på flera år egentligen men jag var hela tiden fullt fokuserad på att hålla allt hemligt och jag gjorde allt för att ta hand om honom. Jag gav mig själv ingen möjlighet eller utrymme att känna efter vad jag kände. Någonstans på vägen stängde jag av mig själv helt. Kontakten med den andra mannen öppnade upp en dörr för mig till viss del, i alla fall tillräckligt för att jag skulle inse att jag var tvungen att lämna förhållandet. Jag älskade inte längre min alkoholiserade man, och det blev det avgörande för att jag skulle klara av att lämna honom..
Jag skall försöka ge ett svar, men frågan är väldigt komplex och det finns flera bidragande orsaker.
I december 2009 blev jag sjuk. Jag fick panikångest som sedan blev generell ångestsyndrom och depression.
Detta förändrade mitt liv på många sätt.
Jag funderar mycket över vad som gjorde att jag blev sjuk, jag kan konstatera att livet med mannen var en bidragande orsak men det är inte hela sanningen. Under 2010 blev jag sämre, och detta märkte mannen så klart. Vi kunde inte prata med varandra, han tog på sig mycket skuld att jag blivit sjuk medan jag ville rädda honom från skulden av rädsla över att han skulle må dåligt vilket skulle leda till att han drack. Med andra ord kunde vi inte prata om hur jag mådde, vilket gjorde att jag blev väldigt ensam i min sjukdom. Jag pratade inte med någon utan jag bar det mesta för mig själv. Det tog lång tid innan jag började berätta för några få utvalda.
Mannen hade under denna period nyktra perioder, men tog återfall. Livet fortsatte vara väldigt oförutsägbart. I början av vintern 2010 var jag på väg att göra något riktigt dumt. Vi var på väg att försöka rädda vårt förhållande med en riktigt galen idé. I samma veva träffade jag en man som jag delade mycket intressen med, han var även en bra lyssnare och han blev ett viktigt stöd. Jag som hade svårt att prata om hur det var hade helt plötsligt berättat mina hemligheter för denna man. Han fick mig att förstå att jag faktiskt inte älskade mannen längre, och det var det som var det avgörande för mig. Visst finns det flera orsaker som spelar roll, men det avgörande var ändå när jag insåg att jag inte längre älskade honom. Vårt förhållande hade inte varit bra på flera år egentligen men jag var hela tiden fullt fokuserad på att hålla allt hemligt och jag gjorde allt för att ta hand om honom. Jag gav mig själv ingen möjlighet eller utrymme att känna efter vad jag kände. Någonstans på vägen stängde jag av mig själv helt. Kontakten med den andra mannen öppnade upp en dörr för mig till viss del, i alla fall tillräckligt för att jag skulle inse att jag var tvungen att lämna förhållandet. Jag älskade inte längre min alkoholiserade man, och det blev det avgörande för att jag skulle klara av att lämna honom..
Kommentarer
Trackback
