alkoholistfru

Det kom in två nya människor i mitt liv. En stor och en liten. Likt en stormvind blåste de tag i mitt hjärta och höll det vinande i sitt grepp. Den lille var något alldeles extra, en liten person men med ett stort inre. Han kom att betyda allt på väldigt kort tid. Den store var också speciell, men han är vuxen och får själv ta sitt ansvar. Den lille däremot, han är ett barn, en underbar pojk som greppade mitt hjärta och det var fullkomligt omöjligt att värja sig.
Men stormvindar beddarar alltid till slut, och även denna vind ebbade ut. Den store valde att låta stormen föra honom vidare, han tog med sig den lille och i stormens förödelse står jag ensam kvar.

Jag öppnade mitt slutna hjärta och lät de komma in, jag valde att försöka på nytt fast jag inte var redo. Jag har återigen bekräftat mig själv med att jag inte duger och att jag inte kan skapa lycka varken för mig själv eller för andra. Jag har en del att fundera på, en läxa att göra och jag måste läka. Precis just nu har mitt hjärta brustit...

Till den Lille;
Jag gråter för att jag mist dig, men jag är glad över att fått träffa dig.
Du är det finaste någon skapat på denna jord, och jag önskar jag fått se dig växa upp.
Jag är ledsen över att vi vuxna inte klarade av det bättre än vad vi gjorde, inget av det är ditt fel.
Du skapade glädje och spred kärlek och den korta tid du var hos mig kommer jag alltid att minnas med ett leende. Låt aldrig någon få dig att känna att du är värdelös eller att du inte kan. Du klarar precis allt du vill.
Låt inte någon bestämma vad du skall känna, dina känslor är dina och du har rätt att känna det du gör.
Glöm inte att när du känner dig rädd, ensam, ledsen eller saknar självförtroende, blunda och tänk på mig, jag kommer känna det och tänka på dig och ge dig styrka.

Jag sa aldrig att jag älskade dig, men jag är säker på att du förstod!