alkoholistfru

Det känns som att jag tar avsked. Jag säger adjö till den naiva, godtrogna och ofta snälla person jag varit. Jag kommer inte längre att öppna mitt hjärta, jag tänker inte släppa in någon. Jag kommer inte lita på någon och jag kommer inte alltid att ställa upp. Jag tänker tro det värsta innan annat är bevisat och med misstänksamma ögon kommer jag kritiskt granska människor jag möter. Jag tänker fortsätta spela rollen som glad och positiv och frågar ni mig hur jag mår kommer svaret vara strålande. Jag skall ta på mig en mask, jag har burit den förut och jag skall bära den igen. Likt en skådespelare på dramaten skall jag se mitt liv med andra männsikor som ett arbete. Jag skall spela huvudrollen och jag skall tjäna på det. När jag kliver ut genom min dörr kommer ridån att gå upp och ner jag kliver in i mitt hem igen kommer ridån att sänkas. Jag skall applodera mig själv för alla de gånger jag stått på scen och spelat min roll, för varje gång ingen klarat av att sänka min gard. Detta är mitt nya jag, men jag vill bli ihågkommen för den jag var...