alkoholistfru

Jag lever, men känner mig död. Inombords är det helt tomt, jag känner ingenting. Bara en tung trötthet. Dagar av ilska tar ut sin rätt och tröttheten är påtaglig. Energin är som bortblåst och jag önskar inget hellre än att få sova. Jag vill sova, och vakna i en annan tid, en tid utan ångest, ilska och svek. Jag vill vakna och känna att jag glömt och gått vidare, att minnen är begravda för alltid. Jag vill vakna till en vacker sommardag där solens strålar speglar den lycka jag känner. Jag vill vakna och känna mig trygg, lugn och glad. Jag vill vakna och inse att allt bara varit en hemsk mardröm och att människan är god och att livet är bra att leva. Jag vill vakna med ett leende och jag vill känna energi och lust när jag kliver upp. Jag vill känna mig levande, inte död.