alkoholistfru

Den senaste tidens händelser kan väl beskrivas just med ordet cirkus. Jag bestäde mig för att arbeta med mig själv, tänka på mig själv och försöka resa mig upp. Det fungerade inte. Jag kastade mig in i en känslomässig berg och dalbana med mönster som liknade mannens. Alkohol har inte varit inblandat men tillvaron med samma oförutsägbarhet har präglat senaste månden. Helgen gav mig dock ett break och idag vet jag vad jag måste göra. Jag håller på att avsluta något, något som var väldigt viktigt och kanske hade kunnat bli något väldigt bra. I en annan tid vid ett annat tillfälle hade det blivit bra, men inte nu. Det går inte. Min ork att kämpa och stå upp för mig själv finns inte där, jag vet inte heller om den skall behöva finnas. Jag lägger mig platt i stället, håller huvudet högt och vägrar falla ner i en gyttja av intriger och falskhet. Jag behöver lugn och ro, jag behöver vila och ha starkt fokus på mig själv. Jag måste bara hitta mitt egna värde och känslan av att duga. Någon gång, någon annanstan vid en annan tidpunkt hade livet säkert varit riktigt fint.