alkoholistfru

Jag önskar jag tänkte så under åren med mannen. För varje dag med alkohol dog en del av mig och mitt värde som människa fick sig en törn. Det är lätt att tänka och tycka att det bara är att släppa och gå vidare, men för mig är det inte riktigt så enkelt. Bortsett från mitt dåliga mående känner jag att det är viktigt att hitta någon form av förklaring till varför jag stannade. Egentligen kanske inte varför jag stannade, utan varför jag inte anser mig själv vara värd något bättre. Det är inte främst för att släppa och gå vidare utan för att undvika att hamna i liknande situation. Det är därför jag så förtvivlat söker efter svar. Min psykolog hjälper mig att bena ut en hel del mönster i mitt liv, och det behöver jag. Jag behöver förstå vad det är som gör att jag utan att tveka ställer upp för andra men att jag sällan eller aldrig ställer upp för mig själv. Jag behöver veta varför jag likt ett litet barn skriker efter trygghet och vad det svarta inom mig kommer ifrån. Jag behöver förstå att världen inte bara är ond och att det finns goda och pålitliga människor. Det är mycket jag behöver förstå, och så lite som jag just nu vet.