alkoholistfru

Min rädsla för att någon skulle slå hål på lögnen jag levde i var stor. Jag skyddade lögnen och jag skyddade honom från sanningen. Detta är typiskt ett beteende som man drabbats av som medberoende. Till slut blev rädslan för att sanningen skulle komma fram större än rädslan för att han skulle dricka. På något sätt hade jag kontroll över hans drickande, jag visste vad som skulle hända, och jag hade alltid den där speciella känslan i magen när det var dags igen. Det hela komplicerades av att jag till yrket är socialarbetare vilket gör att min skam på något sätt är större. Min rädsla att mina kollegor på jobbet skulle få reda på hur det var hemma var en av de största rädslorna jag bar på. Denna rädsla bär jag fortfarande på. Endast en av mina kollegor vet vad som verkligen hänt, det komiska är att jag inte var nykter när jag berättade...

Som medberoende har jag spelat många olika roller. Jag har varit en som levt med en missbrrukande man, en som levt med en nykter man, en roll har spelats på jobbet, en annan roll har spelats med familjerna, en roll bland mina vänner, rollerna kan göras många. Det är svårt att låta bli att le lite när jag tänker tillbaka på detta då jag borde vara en utmärkt skådespelare och jag kan nästan tycka att jag förtjänar en Oscar Statyett för detta fenomenala men förödande skådespeleri.


Lotta - tack för din fina kommentar. Den gick rakt in i hjärtat, Kram