När förstod jag?
Det är en fråga jag ofta ställer mig. När förstod jag hur allvarliga hans problem var. Mitt tydliga minne redan i början av vårt förhållande var det första varningstecknet. Jag förträngde känslan av oro och litade inte på min magkänsla. Efter några månader byttes efter jobbet ölen ut mot sprit. Jag märkte det inte först, jag sov oftast och det tog ett tag innan jag insåg att han inte drack öl längre utan han drack sprit på kvällen efter jobbet för att som han sa, varva ner. Jag minns att jag inte gillade detta och att min magkänsla gjorde sig påmind om att något är inte som det skall.
Jag minns även de lediga helgerna. När jag ser tillbaka kan jag inte minnas en enda ledig helg han hade utan att han drack. Han tog första groggen när han kom hem på fredag eftermiddag och sedan drack han till natten när han till slut somnade. I början var det dock okey, vi gick ofta ut och åt och träffade vänner på krogen. Men jag tröttnade efter ett tag, jag ville ha lugn och ro och min önskan var att vi ibland kunde stanna hemma och vara för oss själva utan vänner och framförallt alkohol. Han förstod inte det, jag borde ju förstå att när han väl var ledig en helg ville han självklart dricka "lite". Nykter hemma med mig var inte något alternativ.
Känslan av att inte vara tillräcklig började infinna sig. Om alkoholen och krogen är roligare än mig, hur dålig och tråkig är inte jag i så fall?
