Många inlägg idag....
Antagligen på grund av att sysslolösheten gör att tankarna finns där hela tiden. Jag bearbetar och skriver, försöker komma på djupet för att uttrycka mina känslor. Jag vet att jag behöver det, jag har förstått att det är nödvändigt, jag skall ge mig själv tiden att läka och jag skall skall skriva ner minnena som kommer i stället för att fortsätta förtränga dom. Bloggen är numera min ventil, en viktig sådan för att gå vidare.
Ytterligare ett minne kom över mig idag, alldeles för en liten stund sedan. Min oro redan i inledningen av vårt förhållande stärktes redan inför julen 2003. Jag har förträngt det, för att slippa förstå att jag förstod redan tidigt att något var väldigt fel. Jag kommer ihåg att jag sov hos honom, det var strax före vi flyttade till en gemensam lägenhet. Jag skulle upp tidigt på morgonen för att julhandla. Han kom från jobbet, hällde upp en grogg och satte sig vid datorn. han drack mer och mer och han spelade hög musik. Jag kunde inte sova, det var omöjligt. Jag bad han sänka, jag bad han komma och lägga sig men han ville inte. Han tyckte jag gnällde och han ansåg att han hade sin fulla rätt att spela hög musik eftersom det var hans lägenhet. Den första tendensen till att han kunde bli elak när han var full hade visat sig....
Jag minns att jag på morgonen var trött, han sov fortfarande när jag gav mig ut i julhandeln. Jag var ledsen, sårad och skakad av det som skett. Jag hade sett en sida av honom som jag inte sett förut. Den skrämde mig, den fick oro känslan i magen att komma och jag minns att jag kände mig arg.
Han ringde senare, jag försökte berätta för honom hur jag kände. Han ansåg fortfarande att han inte gjort något fel. Det var väl inte så farligt att han spelade musik så att jag inte kunde sova.. det var ju tots allt hans lägenhet, jag hade kunnat gå därifrån om det inte passade.
Jag borde ha gått. I dag vet jag det, men jag valde att stanna. Jag vet inte varför. Jag vet att jag älskade honom och att det var ett av skälen att jag blundade. Men det måste finnas fler anledningar, något som har med mig att göra. Jag försöker ta reda på vad. Vad är det som gör att jag flyr tryggheten och inte tillåter mig att bli lycklig?
Ytterligare ett minne kom över mig idag, alldeles för en liten stund sedan. Min oro redan i inledningen av vårt förhållande stärktes redan inför julen 2003. Jag har förträngt det, för att slippa förstå att jag förstod redan tidigt att något var väldigt fel. Jag kommer ihåg att jag sov hos honom, det var strax före vi flyttade till en gemensam lägenhet. Jag skulle upp tidigt på morgonen för att julhandla. Han kom från jobbet, hällde upp en grogg och satte sig vid datorn. han drack mer och mer och han spelade hög musik. Jag kunde inte sova, det var omöjligt. Jag bad han sänka, jag bad han komma och lägga sig men han ville inte. Han tyckte jag gnällde och han ansåg att han hade sin fulla rätt att spela hög musik eftersom det var hans lägenhet. Den första tendensen till att han kunde bli elak när han var full hade visat sig....
Jag minns att jag på morgonen var trött, han sov fortfarande när jag gav mig ut i julhandeln. Jag var ledsen, sårad och skakad av det som skett. Jag hade sett en sida av honom som jag inte sett förut. Den skrämde mig, den fick oro känslan i magen att komma och jag minns att jag kände mig arg.
Han ringde senare, jag försökte berätta för honom hur jag kände. Han ansåg fortfarande att han inte gjort något fel. Det var väl inte så farligt att han spelade musik så att jag inte kunde sova.. det var ju tots allt hans lägenhet, jag hade kunnat gå därifrån om det inte passade.
Jag borde ha gått. I dag vet jag det, men jag valde att stanna. Jag vet inte varför. Jag vet att jag älskade honom och att det var ett av skälen att jag blundade. Men det måste finnas fler anledningar, något som har med mig att göra. Jag försöker ta reda på vad. Vad är det som gör att jag flyr tryggheten och inte tillåter mig att bli lycklig?
Kommentarer
Trackback
