alkoholistfru

Min känsla av att jag bara förstör och gör människor olycklig är stark. Jag slår ner på mig själv, och jag vill hålla andra borta från mig. Vill inte släppa någon nära, är rädd att de skall bli olyckliga. Jag är inte någon elak människa, absolut inte, men min känsla av att inte kunna göra en annan människa lycklig är kraftfull. Känslan av att det är mitt fel att han dricker och att jag gör och har gjort honom olycklig känns som en sanning. En sanning är är även att andra har det bättre utan mig, att jag inte kan ge det som någon behöver, att jag inte är lika bra som andra och framförallt att jag inte duger. Min verklighet, jag har aldrig bett om att få leva i den..